Fredagskrönika april/Anna Gillek

Varför ska Sverige alltid vara bäst i klassen?

NYHET Publicerad

FREDAGSKRÖNIKA Det kallas ”gold-plating”. Det låter väl egentligen som ett ganska trevligt ord; gold-plating – att förgylla. Men det handlar om något helt annat. Det handlar om olika nationers sätt att vara överambitiösa och ineffektiva vid implementeringen av EU-lagstiftning. 

Nu har EU-kommissionen lyft frågan då man anser att EU får ta mycket kritik för krångliga och dyra regleringar, men i verkligheten är de olika medlemsländerna som ligger bakom denna problematik. Kommissionen beräknar att en tredjedel av företagens administrativa kostnader för att följa EU-lagstiftning kommer från denna överambitiösa implementering, snarare än reglerna i sig.

För företagen i Sverige är problemet ännu större, då regeringen och myndigheter i Sverige verkar vilja vara ”bäst i klassen” och är ”duktiga” på att gå betydligt längre än vad som är nödvändigt när nya EU-regler ska införas.

Resultatet blir mer byråkrati och ökade kostnader för företagen, därmed också konkurrensnackdelar för de svenska företagen på den internationella marknaden.

Att näringslivet dessutom ofta kommer med i lagstiftningsprocessen först när det är för sent att påverka, i kombination med att ingen genomgripande analys över effekterna för just näringslivet inte genomförs, leder ofta till en dålig lagstiftning som är svår och dyr för företagen att följa.

Riksdagen uppmanar nu regeringen att arbeta för ett mer näringslivsfokuserat införande av EU-regler och ny lagstiftning. Det är ett bra första steg i rätt riktning. Att EU-direktiv ska införas på miniminivå i den svenska lagstiftningen och om så inte görs ska effekterna av en ”överambitiös” lagstiftning redovisas tydligt. Det visar tydligt på vilken väg riksdagen väljer att arbeta mot.

Nu väntar vi bara på att få se effekterna av detta nya arbetssätt!

Varför inte samtidigt se över tidigare genomförd lagstiftning för att även i dessa fall sänka ambitionerna till en mer grundläggande nivå, och dessutom kanske även minska antalet regler.

Det är ju trots allt välmående företag som skapar förutsättningar för välfärden som vi alla får ta del av. Att inte ha företagandet i fokus kan ge långsiktigt negativa konsekvenser för samhället!

Ja, det kanske är att hoppas på för mycket, men önska måste man ju ändå få göra.