Fredagskrönika maj/Anton Oskarsson

Den svaga kronkursen - dyrare solsemester till ingen nytta?

NYHET Publicerad

FREDAGSKRÖNIKA Kronan krisar. I jämförelse med övriga valutor har den tappat betydligt i värde. För solsuktande svenska semesterfirare leder det till dyrare resor ner till Europa. För våra svenska företag har vi genom historien däremot lärt oss att en svag krona gynnar exporten och därmed vårt lands ekonomi. Men är det verkligen så fortfarande?

Svensk ekonomi är fortsatt stark. Även om prognoserna framöver skruvats ner något ser det bra ut jämfört med länderna i euroområdet, där nedjusteringarna varit betydligt större. Trots det har den svenska kronkursen befunnit sig i fritt fall och tappat rejält i jämförelse med andra valutor under en längre period. Trots att vår ekonomi går bättre än euroområdets finns flera logiska förklaringar. Den kanske viktigaste är att Riksbankens penningpolitik fullt ut har fokuserat på att få upp inflationen.

I flera avseenden kan den svaga kronan ses som någonting positivt. När vi nu ser en avmattning i svensk ekonomi kan den dämpa nedgången genom förstärkt konkurrenskraft. Samtidigt kan konstateras att det finns flera skäl som talar för att en svag krona inte ger samma effekt på ekonomin och utrikeshandeln som den historiskt haft. Näringslivet har förändrats. Medan svenskarna får betala överpris för solsemestern kan inte Sverige längre luta sig tillbaka och dra nytta av en fallande krona.

Det främsta skälet är att alla företag idag är del av globala produktionskedjor. Exporten har blivit mer beroende av importen med åren. För att kunna exportera varor till en värd där efterfrågan ökar behöver också företagen betala mer för importen som krävs för att producera dem. Dyrare import och mer gynnsam export tar därför ut varandra i större utsträckning jämfört med vad som varit fallet historiskt.

Ett annat skäl är konjunkturläget. Det går helt enkelt väldigt bra för många företag. Produktionen sker på bristningsgränsen för vad många företag klarar av och det råder brist på arbetskraft. Vid tidigare kronförsvagningar 1982 och 1992 var det annorlunda. Då var kapacitetsutnyttjandet i svensk industri låg och det var lätt att snabbt öka exportvolymerna. Därmed kunde företagen dra nytta av den låga kronkursen.

Växelkursen har dessutom blivit mindre viktigt för handeln i utvecklade ekonomier, där industrin tenderar att konkurrera med kvalitet snarare än med pris. Medan den är viktigare i mindre utvecklare länder som specialiserar sig på mer arbetskraftsintensiv produktion av enklare varor.

De senaste årens kronförsvagning som i hög grad kan kopplas till den förda penningpolitiken får därför inte samma effekt på ekonomin och utrikeshandeln som den historiskt fått. Viljan att hålla inflationsmålet drabbar inte bara solsuktande svenska semesterfirare – utan verkar inte heller längre gynna våra företag i samma utsträckning. Förutsättningarna har förändrats. Det ställer krav på andra reformer för att Sverige fortsatt ska kunna vara konkurrenskraftigt. Vi kan helt enkelt inte luta oss tillbaka i solstolen och förlita oss på en fallande krona.