Bo Åhnebrink och Magdalena Andersson
Foto: högra bilden, Kristian Pohl/Regeringskansliet

Före detta bankmannen Bo Åhnebrink skriver ett öppet brev till finansminister Magdalena Andersson.

"Vi tvingas lägga ned, men jag tror inte att du är ledsen för det"

NYHET Publicerad

GÄSTKRÖNIKA ”Man kan undra hur mycket du egentligen känner till om verkligheten för små och medelstora företag i vårt land?” Den frågan ställer före detta bankmannen Bo Åhnebrink i Malmö i ett öppet brev till finansminister Magdalena Andersson, apropå nya regler för företagsstyrelser.

Bästa Magdalena
I en dom den 20 juni i år fastställde Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) att styrelsearvoden skall beskattas som inkomst av tjänst. Därmed tog man bort möjligheten att debitera arvodena via bolag.

Denna möjlighet hade öppnats genom en lagändring 2009 som syftade till att göra det lättare för fler att starta företag. Det nya läget blev ett klart uppsving för professionellt styrelsearbete, inte minst i mindre- och medelstora bolag. Det möjliggjorde för oss att finansiera kontor och annan infrastruktur som krävdes för att kunna utföra uppdragen på ett vettigt sätt.

Det var också bra för bolagen som kunde dra av momsen på arvodena. Allt var frid och fröjd och näringsfriheten gällde nu även för styrelseledamöter liksom tidigare för revisorer, advokater och andra som tillhandahåller kvalificerade personliga tjänster till företag. Det är slut med det nu!

Tyvärr tror jag att du inte är särskilt ledsen för det. Du har ju i andra sammanhang ganska svepande beskrivit styrelseledamöter som att: ”Det handlar om människor som har väldigt höga inkomster som utnyttjar 3:12 reglerna och lägger sina styrelsearvoden i bolag i stället för att ta ut det som inkomst för att på så sätt undvika beskattning” (DI den 3 mars 2017).

Man kan undra hur mycket du egentligen känner till om verkligheten för små och medelstora företag i vårt land, när det gäller styrelsearbete. Ett normalt styrelsearvode i mindre bolag rör sig om ett inkomstbasbelopp (2017 = 61 500 kronor) med kanske det dubbla för ordföranden. Normalt håller bolagen upp till åtta möten per år med åtskilliga mellanliggande kontakter, inte minst för ordföranden. Det skall rätt många uppdrag till för att finansiera den infrastruktur som krävs för att kunna fullgöra uppdragen på ett professionellt sätt. Alla externa ledamöter har ju inte en fast anställning hos någon annan som är beredd att bära kostnaderna för en medarbetares extraknäck.

I den nya tid som nu gäller blir det åtskilliga som inte ser någon möjlighet att jobba vidare. Det var tråkigt för oss som trodde vi hade något att bidra med. Det var också tråkigt för många företagare som nu får färre att välja på som styrelsestöd i sitt företagande.

Det är inte rimligt att en stor grupp näringsidkare nu får ”näringsförbud” för att andra missbrukat systemet! Det är heller inte rimligt att en så betydande förändring kommer till stånd för att en domstol överprövat ett tidigare beslut i Sveriges Riksdag.

För att bringa ordning i denna fråga bör du omgående ta ett initiativ till en lagändring som säkerställer att vanligt folk skall kunna bedriva näringsverksamhet som ledamöter i styrelser till stöd för Sveriges små- och medelstora företag. Det skall inte vara Högsta Förvaltningsdomstolen som bedriver näringspolitik i Sverige!

Med vänlig hälsning
Bo Åhnebrink