Pengarna ska inte lovas bort i förtid

NYHET Publicerad

FINANSPOLITISKA RAMVERKET Finansministern vill slopa överskottsmålet. Men med krav på friår och familjeveckor, som leder till lägre tillväxt, och ett handelskrig som tilltar så kommer vi att vara tacksamma att det finns statliga medel att ta till, skriver biträdande chefekonom Jonas Frycklund.

Magdalena Andersson

"Om målen kan ändras hur snabbt som helst så är det i praktiken detsamma som att säga att det inte finns något mål. Trovärdigheten för reglerna är därmed kraftigt försvagat", skriver Jonas Frycklund, apropå att finansministern vill slopa överskottsmålet och ersätta det med ett balansmål.

Finansministern föreslår att överskottsmålet avskaffas och ersätts av ett balansmål. Det är en oväntad händelse, inte minst eftersom hon ännu inte har fått igenom sin första budget med det nya överskottsmålet. Ett mål som beslutades i en parlamentarisk överenskommelse över blockgränserna.

En annan oväntad händelse var Sverigedemokraternas budgetmotion. Sverigedemokraterna reserverade sig mot sänkningen av överskottsmålet och ville tidigare behålla det gamla högre målet. Men i höstens motion valde man istället att ha ett lägre finansiellt sparande än regeringen. Partiet bröt alltså inte bara mot sitt eget överskottsmål utan även mot det nya lägre målet.

Två stora partier vill plötsligt bli mer frikostiga med statliga medel. Tidpunkten är intressant eftersom den kommer så kort tid efter att det nya regelverket har trätt i kraft. Det tidigare överskottsmålet var i kraft i elva år. Det nya lägre målet har bara funnits i elva månader. Hur ofta är det rimligt att ompröva något så centralt som målen för de offentliga finanserna?

Om målen kan ändras hur snabbt som helst så är det i praktiken detsamma som att säga att det inte finns något mål. Trovärdigheten för reglerna är därmed kraftigt försvagat.

Många ekonomer tycker att det är läge för staten att låna mer och använda upp pengarna. Man säger att om regeringen använder pengarna på ett vettigt sätt, så kan det öka tillväxten. Det är ett teoretiskt resonemang. I den politiska verkligheten finns det ingen regering som bara använder pengarna på sådant som ekonomerna tycker är vettigt.

Kravlistorna har redan börjat växa och blir det mer utav friår och familjeveckor så kommer satsningarna att leda till lägre snarare än högre tillväxt. Även om en viss del skulle gå till infrastruktur, så har Finanspolitiska rådet konstaterat stor ineffektivitet när infrastrukturinvesteringar väljs ut. Många lönsamma investeringar genomförs inte och ersätts av olönsamma i den politiska beslutsprocessen.

Liknande ineffektivitetsproblem finns när det gäller arbetsmarknadsstöd, företagsstöd och olika kommunala satsningar.

De offentliga systemen behöver först och främst ta tag i sina väl kända och omfattande effektivitetsproblem innan frågan om mer resurser kan komma upp på bordet.

Avmattningen av ekonomin fortsätter. Det är för tidigt att säga hur en framtida konjunktursvacka kommer att se ut och vi bör därför inte låsa upp oss i förväg. Antingen blir det en vanlig konjunktursvacka eller så slår ett antal riskfaktorer in.

Om handelskrigen tilltar eller det säkerhetspolitiska läget förvärras så kan vi framöver befinna oss i en besvärlig situation. Då kommer vi att vara tacksamma att det finns statliga medel att ta till. Pengarna ska alltså inte lovas bort i förtid.